mineonly

Så jävla glad att jag har min egna stjärna som visar mig den rätta vägen♥

Hey... Jag ska nog sluta fundera så mycket och bara leva livet... För igår insåg jag att var man än far iväg i livet, så hamnar man alltid där man var menad i slutändan. Eller något sånt. Träffade den här killen jag skriver om igår. Vänner blev det. Jag kanske kan vara vän med honom, för då får jag iallafall träffa honom. Det är någonting. Vänner håller om varandra. Vänner kan prata om allt. Det blir nog bra till slut. Eller inte haha

Typisk bild på mig och honom. Så jävla typisk

Du skyddar mig ifrån livets svårigheter, du hjälper mig upp när jag ramlat ner, du tog emot mig när jag föll för dig, du får mig att inse att man inte kan blunda för verkligheten, du finns för mig när jag som mest behöver det, jag ser på dig att jag betyder någonting, vi finns alltid för varandra, vänner, fiender, älskare.

Såg att en söt tjej skrivit om mig i sin blogg, tack blir jätteglad. Fick en kommentar också :

men du, jag har en liten fråga,
du behöver absolut inte svara på den om det är för jobbigt!
men texterna du skriver om, är det ngn som dött elr ngn du bara förlorat kontakten med? puss

svar - Nej det är ingen som är dött. Jag skriver om en person som jag har djup kärlek för, men det går inte riktigt att vi är med varandra. Komplicerat och otroligt jobbigt men.. Det är skönt att skriva av sig!

Jag blir galen! Jag måste finna svaret! Vad är det med oss!

Allt är obalans i livet. I mitt liv. Alltid osäker på vad som kommer hända. Och om jag kommer att klara mig igenom det? Inget är tryggt. Men allt är tryggt. Med dig... I just can't explain with words, men känslan jag får när du är nära, det är verkligen någonting stort.. Och jag orkar inte att det ska vara så. För det gör att du är i mitt huvud hela tiden.. I mitt hjärta förevigt.

Jag har slut på tårar nu. Skönt att dom inte är oändliga, som kärleken då

Det går som en våg genom hela min kropp. En våg av kärlek, längtan och smärta. Även fast du är så nära? Om jag får uppleva den där stunden igen... Jag skulle göra allt. Jag kunde sitta där i evigheter. Dina armar runt mig, som visar att du aldrig riktigt kommer släppa mig. Din blick, som är så sorgsen men ändå så finns det något där. Något som säger mig att du, är något jag aldrig kommer kunna glömma.

Fastän du skriker till mig, att du inte vill ha mig. Fastän jag skriker tillbaka, att jag hatar dig. Du sårar mig, inifrån och ut. Jag säger att jag inte behöver dig, aldrig mer. Men när jag säger det så ser jag dig i ögonen. Och insåg direkt hur fel jag hade. Det gjorde du också. En tystnad, så lång ensam och mörk. Men samtidigt är tystnaden för oss ljuset. För vi båda vet hur det kommer sluta, jag kommer vara där i din famn igen. Som din egna lilla prinsessa. Det är väl det som är tryggheten

Du känner mig bättre än jag känner mig själv
Därför vet du att du är mer än allt för mig

Tack för de fina kommentarerna jag får. Men hur kunde det helt plötsligt komma så mycket på samma dag? Hur vet ni om min blogg?... Är så glad, behövde det där... Kommer skriva kanske en gång om dagen... Så kolla in en gång om dagen ♥

Ni får mig att känna hopp

Någonting var det. Något som fick hennes hjärta att dunka så hårt att hon trodde det skulle synas. En känsla i hela hennes kropp, en slags trygghet. Hon undrade om hon någonsin skulle få uppleva det igen, utan honom.
                   Hon springer ut mitt i snöstormen för att åka hem till honom bara för att lämna ett brev hon skrivit, så att han ska förstå henne! Han och hon. Du och jag. En orkan och en vulkan. Passar så bra ihop, men ändå inte. Men det är ett band mellan dom, som är så tjockt att inte den vassaste kniven skulle kunna skära av det. Vare sig dom vill eller inte. När någon går iväg, töjer den bara ut bandet - så att när dom ses igen är deras kärlek oändligare än någonsin. 

                        Varförvarförvarför.. Hon ligger och vrider och vänder sig i sängen, med händerna om hennes huvud som snart sprängs av tankar. Helt förtvivlad, utan någon speciell anledning. För hon kan klara det som händer just nu, det vet hon. Det är bara det att... När han är med i bilden igen så blir allt så starkare. Varenda liten känsla blir tusen gånger större, hon känner kärlek, längtan och saknad i hela kroppen. Men hon känner också den där konstiga känslan som hon inte riktigt kan förstå vad det är för någonting.
          Om hon skulle försöka förklara det, skulle hon säga att allt faller på plats när han är där, eller bara när hon hör hans röst. Hon blir galen av att inte veta, om de kanske är menade. Kärleken blir till tystnad, hennes längtan blir till tyngdhet i kroppen och saknaden blir till tårar. Så blir det, på nätterna när hon är själv med tankarna. Själv med sitt hjärta. Ögonlocken börjar bli tunga och hon ger upp kampen om svaret den här natten också... Tänk om hon aldrig får reda på det? Tänk om hon måste leva helt utan honom sen? Vadå, vill hon vara med honom? Hon blir galen igen, men denna gång är hon så trött så hon känner sig bara krossad. Hon viskar "hjälp" ut i tomheten i rummet innan hon lägger ner huvudet mot kudden och tas in i drömmen.. Och vet ni? Inte ens där, slipper hon honom. Godnatt

Jag vill att du ska hålla om mig
Att du ska se på mig med dina glittrande ögon
Jag vill att du ska se mig, som du aldrig sett någon annan förut
Så som jag ser dig
Jag vill vara din genom allt
Känna din värme
Vara din

Hej, jag är en tjej som behöver få ut mig allt jag tänker på och alla känslor jag har... Jag kommer skriva ut exakt hur jag känner här, eftersom jag är anonym. Ingen vet vem jag är och jag kommer inte berätta det heller. Men här kan jag skriva ut allt, som jag inte kan göra annars. It's mineonly, det är bara jag. Men ni får gärna ta del av det. Kram♥